Joline och Mirelle tävlade i Dresden i februari och denna helgen är det dags igen.

Joline kvalade in till silvergruppen och där har det gått bra. 

Första distansen var 777 meter och efter ett nervöst heat som slutade i en andraplats tog vi en taktikgenomgång. Resultatet kom direkt och semifinalen vanns och det betydde final.

Finalen kördes över 1000 meter och motståndet var tre samkörda åkare från Rostock. Joline låg sist i starten men tog sig upp genom fältet och var uppe i ledningen ett par gånger innan hon satte in stöten med tre varv kvar. En av Rostockåkarna orkade hänga på och tog sig om, men en glad andraplats blev det. Tiden på 2:00:514 är pers med massor av sekunder.

Mirelle hade det tuffare i sin bronsgrupp där åkarna var 1-3 år äldre än henne. Hon fick göra debut på 777 meter och försökte hänga på de äldre åkarna. Tyvärr blev det fall i båda de första loppen och en D-final.

I finalen blev det en dålig start och låg länge femma. Efter ett par varv började hon ta in och körde om åkarna en efter en. På sista varvet var hon på väg om tvåan som då föll och drog med sig Mirre. Alla åkarna körde om och det blev en sistaplats med stor mersmak på distansen. 

I morgon kör båda tjejerna 500 och 333 meter. 500 började redan idag med att Joline enkelt vann sitt heat från ytterbanan som syns i bilden.

Båda åkarna körde återigen 500m. Mirelle putsade gårdagens tid med några hundradelar och slutade på en sammanlagd 15:e plats.

Joline fick en dålig start men tog sig upp på kvalplats i sitt heat när hon tyvärr trillade. Efter det blev det bara ytterbanor och åkare framför som trillade i resten av loppen. Det blev därför varken rekord eller finalpoäng. Hon föll från femte till sjätte plats i sammandraget men var ändå väldigt nöjd efter att ha varit rankad som nummer tretton inför tävlingen.

Nya vänner blev det också och de bestämde att de skulle träffas igen på tävlingen i München. Alla längtar till dess!

Det blev till slut en väldigt liten trupp som åkte på Regiotävlingen i Dresden.  Totalt i tävlingen var det 120 tyskar och två svenskar som deltog. Joline blev rankad att åka i silvergruppen och Mirelle i bronsgruppen.

Första dagen körde Joline 500 och 777 meter. Det blev totalt sex lopp och lika många gånger slog hon nytt personbästa. Det blev vinst i B-finalen på 500m på tiden 1:00,216. På 777m blev det en femteplats i A-finalen på 1:33,061. I morgon blir det 500m igen och då är siktet inställt på att komma under minuten.

Mirelles försökte köra kurvskär genom varje kurva och det lyckades hon bra med. På 500m lyckades hon dessutom slå personbästa med tiden 1:29,595.

Mirelles mål är att under söndagen åka lika fort igen på 500 och skaffa sig ännu fler tyska kompisar.

Under den ordinarie tiden på måndag kommer vi att köra den årliga luciatävlingen. Vi ber er alla komma i god tid och att även föräldrar tar med sina skridskor. Alla har chansen att vinna det prestigefyllda Luciapriset.

Summeringen av helgen måste börjas med att nämna Herbert. Han gjorde sin första internationella tävling och han gjorde det genom att vinna alla lopp han ställde upp i. Han vann alla individuella lopp han ställde upp i och stafetten tillsammans med Viktor, Thea och Fanny. Efter att ha legat tvåa de inledande varven i sitt första heat körde han om och såg efter det inte ryggen på någon motståndare på hela helgen. Totalt blev det tio lopp under helgen och seger på 500, 222 och 333m. Redan efter en dags åkning var han hur rutinerad som helst på hur man presenterar åkare inför en A-final.

Viktor, Thea och Joline körde tillsammans i den högdramatiska silverklassen. De började alla lite trevande i sina inledande lopp på 777m och var alla precis utanför den grupp som gick vidare. Efter det visste de hur de skulle åka och tog en trippel i C-finalen. På 333m kom de första finalpoängen för först Joline och sedan Viktor strax bakom.

Helgens mest överraskande åkning kom på söndagens 500m, där Viktor med grymma starter och offensiv åkning slutade tvåa. Med tanke på att han inte var kvalificerad för klassen och fick en plats först efter återbud av andra åkare var det inget vi räknat med. Personbästat putsades med hela 6 sekunder.

Joline och Thea laddade också för något stort men båda föll i sina två första lopp. Den lilla skillnaden var att Thea som haft lite stolpe ut nu blev uppflyttad varje gång medan Joline kom allt längre ned i listan. Joline slutade fint med ett nytt personbästa i D-finalen och Thea blev femma i A-finalen.

Alla tre var så jämna att alla slog alla i inbördes möten under helgen. Efter helgens alla personbästa skiljer exempelvis nu bara 8 hundradelar mellan dem på 333m.

Fanny var vår enda representant i guldklassen och hon körde riktigt bra under första dagen. Det blev personbästa på 1000m med 5 sekunder och efter det blev det även en liten putsning på 333m. Lite ovana vid de trånga heaten med de rutinerade tyskarna gjorde, trots sina personbästan, att hon inte fick ut allt hon kunde. Tyvärr fick tävlingen avslutas efter en dag då hon vaknade upp genomförkyld på söndag morgon.

Mirelle och Vincent var tävlingarnas yngsta deltagare och fick kämpa mot åkare som var upp till fem år äldre. De kämpade hårt och Mirelle tog exempelvis starten före en åkare som var fyra år äldre än henne. Vincent pulveriserade sitt personbästa på 333m från september med 14 sekunder. Vincent körde dessutom så fort att han bröt sin skena under första dagens åkning. Skärvorna från skenan blir tillsammans med den välförtjänta medaljen bra minnen från den internationella debuten.

Årets världscup startade förra helgen med tävling i klassiska Maurice Richard arena i Montreal och denna helg körs andra deltävlingen i Toronto. Förra helgen var det favoritsegrar på alla distanser, vilket bland annat innebar två hemmasegrar för de kanadensiska åkarna och att resterande vinster delades mellan Kina och Korea.

För svenskt vidkommande var det också hemmaplan för Ranya Ezzi som numera bor och tränar i Montreal. Ranya har inte riktigt fått upp farten ännu denna säsong och vi håller tummarna att det ska lossna för vår före detta lagkamrat i Toronto denna helgen istället.

För er som vill följa tävlingarna så kan ni se resultatuppdatering här:
http://shorttrack.sportresult.com/

och ännu bättre lördag och söndag då ni kan se video från tävlingen via denna sida.
http://livemanager.eurovision.edgesuite.net/isu/index.html

Åkarna i skrinnargruppen susar förbi under teknikträningen.

Då var säsongen igång. Tre tjejer var först medan resten av gänget bytte ut hjulen mot skenor.

Skrinnaren kom i lördags till start med 6 åkare på Ruddalens 400-metersbana. 4 av dessa 6 åkare var debutanter och hade aldrig tidigare sett en så här stor bana tidigare.

Efter några varvs uppvärmning släppte också respekten för storleken på banan. Det blev fler och längre distanser än vad vi anmält oss till. Vincent som möjligtvis kunde tänka sig åka 100 meter åkte även 300 meter. Max och Jacob bytte bort 1000 meter och gjorde debut på 3000 meter.

Tävlingarna gick sedan över förväntan. Alla åkarna kämpade fantastiskt väl och vi hade inte ett enda fall på hela dagen. Thea och Joline körde på shorttrackskenor, som trots avsevärt sämre glid, slog alla sina jämnåriga parkamrater.

Efter loppen var avklarade stannade också några av åkarna kvar på den lilla isen i mitten. På den visade de sina nya vänner från Göteborg hur vi i Skrinnaren kan åka lika fort i short track.

Resultat från klubbens åkare.

100 m.
Vincent Johansson 21,69
Mirelle Batez 21,30

300 m
Vincent Johansson 71,87
Mirelle Batez 66,83

Joline Batez 40,04
Thea Johansson 42,78

500 m
Joline Batez 70,37
Thea Johansson 70,53

Jacob Ekvall 49,72
Max Pihl 57,39

1000 m
Joline Batez 2.25,17
Thea Johansson 2.32,86

1500 m
Max Pihl 3.16,39
Jacob Ekvall 2.43,50

3000 m
Max Pihl 7.06,00
Jacob Ekvall 5.53,56

Året efter ett OS brukar kännas som ett mellanår. Startfälten brukar vara lite tunnare och tiderna något långsammare. I år var också startfältet och det var inte lika stor bredd på toppen som förra året, men de som väl körde fort gjorde det ordentligt.

Det som stack ut mest var när kinesiska Fan Kexin slog Wang Mengs världsrekord på 500 meter med tiden 42,504. En annan som var värda att notera var Seo Yi Ra från Korea som i herrfinalen tidigt tog täten och sedan drog så hårt att övriga hade svårt att hänga med. Sluttiden blev 1.23,390 vilket är det näst snabbaste någonsin.

Damfinalen i stafett blev lika dramatisk som vanlig där Korea och Kina kämpade om segern. Denna tid blev det Korea som vann på 4.06,916 vilket var sju tiondelar över världsrekordet.

Helgens största jubel kom dock på herrarnas 500 meter då det stod klart att ryske Victor An fick en ganska hårt dömd diskning emot sig. Segern på distansen gick istället till tvåan över linjen, hemmaåkaren John-Henry Kreuger.

För Ranyas del räckte det inte riktigt till i återkvalet och hon lyckades inte ta sig tillbaka in i huvudtävlingen igen varken på 1000 eller 1500 meter. Det svenska rekordet från i fredags är dock ett bra kvitto på att formen är uppåtgående och att det kan finnas möjlighet till avancemang i kommande tävlingar.