Här kommer Fabbes funderingar kring herrarnas stafett:

Hur ser ett vinnande stafettlag ut? (Herrar)

Imorgon blir den sista dagen för short track i PyeongChang där bl.a. herrarnas stafettfinal kommer att avgöras. Precis som i damernas stafett så har vi Korea, Kina och Kanada i final, men på herrsidan får de sällskap av Ungern. Så vilket lag är favoriter? Tittar man på säsongens världscuper så toppar Kanada rankingen, följd av Korea, Kina och lite längre bak Ungern. Men detta är short track, så lite mer analys än så måste vi göra!

Jag tänkte gå igenom några av förutsättningarna som de fyra lagen möter både inför och under finalen, så att man lättare kan förstå olika taktiker. Till en början så är det väldigt många varv, 45 för att vara exakt, som varje lag åker vilket tillsammans med herrarnas tyngd och hastighet innebär att isen blir oerhört sliten under stafettens sista 10-20 varv. En sliten is tvingar åkarna att ta bredare kurvor och ibland att stå på två fötter under kurvans spets, vilket gör passeringar svårare än normalt. Dessutom har åkarna (med undantag för de två sista varven) bara 1,5 varv var innan växling, och ju längre bak man ligger ju snävare måste man växla. Det innebär att en åkare ligger som långt bak i klungan får svårt att bygga upp fart den första kurvan, och måste inför den tredje kurvan positionera sig i rätt ”linje” så att han kan göra en snäv utgång och ge en ordentlig putt till sin lagkamrat. Inte så mycket tid att bygga upp och göra en omkörning om det redan går snabbt, eller hur? Det är därför de sista två varven blir så spännande. Lagens bästa åkare får där lite mer tid på sig att bygga upp fart och kan, om det klarar det, slänga sig på insidan där isen är så mycket sämre. Nederländernas Sjinkie Knegt är extremt skicklig på detta, men de är inte i final. Man får ju trots allt inte åka in i andra åkare.

Vi kan nu ta en titt på finalisterna, och vi börjar med Kanada som tidigare nämnt leder rankingen inför denna OS-final. Under den gångna säsongen har de haft stor framgång med sin taktik att tidigt ta ledningen och försöka kontrollera loppet framifrån. Likt Koreas damlag har Kanada fyra jämna och starka åkare som alla klara att hålla tempot uppe, men olikt Korea så är de Kanadensiska herrarna lite tyngre och framför allt Charle Cournoyer brukar få problem de sista varven.

Korea har en liten blandning av åkare. Lim Hyo-Jun, Kwak Yoon-Gy och Seo Yi-Ra är lättare åkare, medan Hwang Dae-Heon och Kim Do-Kyoum är lite tyngre. Alla fem är duktigt på att göra passeringar, och man ska hålla extra utkik på när Hwang/Kim puttar på Kwak/Lim som kan få upp ordentlig fart. De brukar ligga mitt i klungan, men deras ibland galna omkörningar så kan de ställa till med kaos om de inte är försiktiga.

Kina har som på damsidan ett väldigt starkt avslut med Wu Dajing och Han Tianyu som flyger fram på sliten is. Dock är deras andra två åkare, Ren Ziwei och Xu Hongzhi, inte lika starka under stafettens sista del. Kina gillar att ligga uppe i ledning eller andra position, men kan också ligga längre bak eftersom de är ganska duktiga på passeringar.

Till sist ar vi Ungern som inte har varit i en enda A-final under höstens fyra världscuper. Men man ska inte räkna bort dem för det! Förra säsongen hade de två vinster i stafetten och både gångerna tog de ledningen i loppets första halva och behöll den. Dock tror jag inför detta loppet att Burjan Csaba och Viktor Knoch kommer att få det tufft eftersom de både är tunga och inte lika starka som åkarna i de andra lagen, samt att Kanada eller Kina inte kommer att låta dem hålla ledningen. Shaolin är dock väldigt snabb och den yngre brodern Shaoang kan få till snygga passeringar, men om han inte tänker sig för kan han mycket väl dra på sig en Penalty.

Jag tror att pallen kommer se ut så här:

Guld: Korea
Silver: Kanada
Brons: Kina

Vad tror ni?

//Fabrice Dufberg Suh