Bredden på toppen

Short track är en sport på frammarsch och denna analysen handlar om bredden på toppen. Analysen fokuserar på herrklassen men även damklassen visar precis samma tendenser.

På damsidan vann bl.a. brittiskan Elise Christie VM förra året och det var första gången på 23 år som vinnaren inte kom från Kina eller Korea.

På herrsidan har konkurrensen ökat för varje år och allt fler åkare blandar sig i den absoluta toppen och det är framförallt européerna som kör allt fortare.

2013 ställde Victor An upp för Ryssland under EM i Malmö. Med alla sina meriter var den forne koreanen storfavorit att bli europamästare. Det slutade överraskande med att han inte ens lyckades ta sig upp på pallen.

Detta var startpunkten för de europeiska herråkarna och de senaste åren har resultatlistorna fått skrivas om radikalt och det beror på att en hel hög nya åkare är med och konkurrerar med åkarna från de gamla stormakterna Korea, Kina, Kanada, USA och Japan.

Jag har gjort en jämförelse av VM resultaten de fem år som gått sedan EM gick i Malmö, med de fem år som kördes innan dess. Det jag har fokuserat på är antalet åkare som tagit finalpoäng i respektive VM.

Finalpoäng får upp till åtta åkare på varje distans så om samma åtta åkare kommer först på alla distanser så blir det inte mer än åtta åkare sammanlagt.

Totalt sett var spridningen på finalpoängen mycket mindre under åren 2008-2012 jämfört med 2013-2017.

År 2008-2012 2013-2017
Genomsnittligt antal länder som tagit finalpoäng 5 6,8
Genomsnittligt antal åkare som tagit finalpoäng 10 12,8
Genomsnittligt antal europeiska åkare som tagit finalpoäng 1,2 4,8

Resultaten visar tydligt hur fler åkare tar sig till final och koncentrerar man sig på européerna så kan man gå in djupare på siffrorna.

Under åren 2008-2012 var det totalt 6 europeiska åkare som lyckades ta sig till final. Det var samma antal som Europa lyckades få med under 2017. Ser man på antalet finalpoäng blir mönstret ännu tydlligare. De sex åkarna 2008-2012 lyckades totalt skrapa ihop 41 finalpoäng medan åkarna 2017 lyckades få ihop 141 poäng.

Tittar man på de traditionella länderna så kan man se att USA snittade 2,5 åkare med finalpoäng fram till 2011 medan de efter det endast lyckats med 0,5 åkare. Betyder det att USA har blivit sämre?

Nej det tycker jag inte under den senare perioden har deras åkare slagit två världsrekord som fortfarande gäller idag.

Korea är ett annat land och där såg jag nyligen en annan statistik som baserades på pallplatser på VM. Där jämfördes koreanska pallplatser på VM senaste fyra åren jämfört med de fyra åren tidigare. De senaste fyra åren har det stått koreaner på 17% av pallplatserna jämfört med 58% åren innan dess.

Har koreanerna blivit sämre?  Definitivt inte. Seo Yi-Ra är regerande världsmästare men ändå bara rankad tvåa eller trea i laget.