Short track

 

Martin6a

Martin Johansson (SK Skrinnaren) i kvartsfinal på världscup i Kina 2003.
Martin gick vidare till semifinal och slutade på 6:e plats på 500m.

Short track är en ny sport i Sverige men i andra delar av världen är sporten stor. Den bjuder på skridskoåkning i mycket hög fart på en hockeyrink. Det är korta lopp, det är trångt och bökigt i kurvorna. Det är kroppskontakt, explosiv snabbhet och det är massor av taktik. Om det är något sport där det verkligen gäller att man aldrig skall ta ut segern i förskott så är det i short track.

I short track åker man fyra till åtta åkare i varje heat, och de två som är snabbast i mål går vidare till nästa omgång. I varje lopp är det enbart placeringen i mål som räknas och tiderna har därför mindre betydelse. Så småningom möts de bästa i en stenhård final.

Distanserna man kör individuellt är 500 meter, 1000 meter, 1500 meter och 3000 meter. Man kör också 5000 meter i stafett som kan bli oerhört spännande tävlingar.

Short track är en snabb och tuff sport där de snabbaste når en hastighet på 45 km/h och därför krävs det att man skyddar sig. Benskydd, knäskydd, halsskydd, handskar och naturligtvis hjälm är nödvändig utrustning i en sport med hög fart och vassa skenor. Skridskorna som används i short track är speciella med ställbara skenor som gör att man kan ta kurvorna i hög fart. För att åkarna inte skall skada sig mot den hårda sargen vid fall är hokeyrinken klädd med tjocka kuddar.

wc1

Short track historia

Skridskotävlingar med masstart ordnades redan 1906 i Kanada och USA. Redan på 1920-talet drog dessa tävlingar fulla hus i bland annat Madison square garden, men det dröjde fram till 60-talet innan sporten spred sig till resten av världen. I Europa kom den först till England och Belgien. Därefter har sporten spritt sig till nästan alla övriga europeiska länder. Även i övriga världen spred sig short track snabbt och 1978 arrangerades det första världsmästerskapet. Varje år efter 1978 har det arrangerats världsmästerskap, men det dröjde ända till 1984 innan ISU (Internationella Skridsko Unionen ) godkände mästerskapen och lät dem bli officiella.

1988 var short track med som en uppvisningsgren under OS i Calgary. Riktigt med i rampljuset kom dock inte sporten förrän under OS i Albertville och Lillehammer. 1990 kördes för första gången Europacupen och det dröjde till 1997 innan denna tävling blev ett officiellt EM. Detta första EM gick av stapeln i Malmö och arrangerades av SK Skrinnaren. År 2004 stod Sverige som värd för VM. Tävlingen gick i Göteborg men merparten av arrangemanget gjordes av Skrinnarens medlemmar.

1989 introducerades sporten i Sverige som del av ett arbete av Claes Ekstrand och Per Bengtsson på GIH. I början var det skridskoåkare från den traditionella hastighetsåkningen som dominerade även i short track. Hela den svenska skridskoeliten åkte short track under hösten och våren när det inte fanns tillgång till 400 meters banor. De svenska resultaten var dock inte konkurrenskraftiga.

Genombrottet för svensk short track kom på VM i Peking 1993 då Martin Johansson från Skrinnaren kom på nionde plats på 1000m. Därmed hade han också kvalat in till OS i Lillehammer 1994 där han senare blev sjua på 500m. Martins två femteplatser på 1000m 1994 och 1997 samt femteplatsen på 500m 1994 är de bästa placeringar en svensk lyckats med i short track VM hittills. Martin tog även två medaljer på EM i Malmö och var det året som bäst rankad som nummer 3 i världen på 1000m. os1

Gisle Tverland är den andra åkaren i klubben som nått så långt som till en EM final när han 2002 gick till final på 1500m.

Ola Johansson lyckades 1998 tillsammans med Martin bedriften att ha 2 åkare som placerat sig topp 10 på samma världscuptävling, vilket inte hänt inom svensk skridskosport på närmare tio år och har inte hänt sedan dess.

I stafett har Sverige flera gånger varit nära en medalj med upprepade fjärde och femteplatser.

Martin Johansson deltog på tre olympiska spel, Lillehammer, Nagano och Salt Lake City och avslutade sin karriär med VM på hemmaplan i Göteborg 2004. Därefter är det Ranya Ezzi som tävlat framgångsrikt internationellt med bl.a. en 12:e plats på världscup och en 13:e plats på EM. Ranya klarade tog en plats till OS i Vancouver genom det internationella OS-kvalet men blev inte uttagen av Sveriges Olympiska Kommitté.

2013 arrangerades EM återigen i Malmö.